Under en period under 1800-talets slut och 1900-talets början var förmakspalmen högsta mode i de mer välbärgade hemmen. På en piedestal i salens blickfång placerades det tjusigaste och mest exklusiva man hade; en palm från fjärran land. Gärna i en exklusiv majolikakruka!
Att palmer vid den här tiden allmänt benämndes “Förmakspalm” handlar om att de oftast placerades i ett lite finare möblerat rum, en salong, där man brukade ta emot gäster.
Typ av palm kunde variera, men ganska ofta handlade det om Howea forsteriana eller Kentia i mer vardagligt tal. Idag kallas denna palm oftast kort och gott för just Förmakspalm.
Att palmen var en viktig statussymbol förstår man av de här raderna i boken Kvinnans bokskatt från 1913:
“Särdeles värdefulla och vackert utvecklade palmarter ställas på en icke alltför låg konsol i fönstrets närhet. Nästan alla palmarter tåla emellertid även att stå litet i skuggan”
Vad skulle motsvarande statusväxt vara idag? Fiolfikusen skulle jag säga. Även om trenden med fiolfikus peakade för ett par år sedan, så är den fortfarande ett måste i många inredningsmedvetna hem.
Att köpa en stor och välväxt fiolfikus, uppstammad förstås, kostar en rejäl slant. För det är just så de ska se ut redan från början, som stora och praktfulla träd. I alla fall om du tittar i valfritt inredningsmagasin och i lifestylebloggar. Även om de smakfullt inredda våningarna i övrigt saknar krukväxter, så nog finns där en fiolfikus i blickfånget. Vår tids förmakspalm helt enkelt!
Källor:
Kvinnans bokskatt 1 – Illustrerad handbok för hemmet, 1913. s. 37
Foton: Digitalt museum. Förövrigt en guldgruva när det gäller hem från förr, både enklare och högreståndshem.