Pelargontant, jag?

Jag har inte sett mig själv som en pelargontant, men får nog börja inse att jag blivit det. Det handlar inte så mycket om de vanliga blommande zonalpelargonerna som de ljuvliga doftpelargonerna, som jag mest odlar för den goda doften och de fina bladen.

Jag har visserligen alltid ett gäng Mårbackapelargoner i sommarstugan, eftersom de passar så bra i stugmiljön, men hemma i stan är det doftpelargoner som gäller. Jag märker att fler och fler växter får träda tillbaka hemma hos mig för dessa väldoftande härligheter.

Min första doftpelargon, som jag skaffade för många år sedan, var Dr Westerlund och den toppar fortfarande min lista över favoriter. Den är fin både som buskig planta och uppstammad till träd och den trivs både ute och inne. Jag har alltid ett gäng sticklingar på gång på vårkanten för att sätta i stora urnor utomhus. De blir otroligt kraftiga och fina utomhus!

Det är lite kul att tänka på att alla mina Dr Westerlundplantor härstammar från den lilla plantan som jag köpte för så många år sedan. Ett slags självförsörjning det med 😊

En annan av mina favoriter är pelargonen ‘Torento’ som doftar Coca cola när man gnussar på bladen. Jag är förtjust i det skira växtsättet.

Och så ‘Marias blomma’ som doftar så kryddigt gott! Den har oansenliga vita små blommor, men det är de små fina bladen och doften som är grejen! Jag kan inte låta bli att gnugga lite på bladen varje gång jag går runt och vattnar.

Sist ut bland mina favoriter är den här bräkenpelargonen – Pelargonium Denticulatum ‘filicifolium’. Det är en vildpelargon som mer liknar en ormbunke än en pelargon. Bladen är lite klibbiga och har en blommig doft som inte liknar något annat. Den kan bli stor och yvig, med de flikiga bladen som ett skirt flor. Snygg!

Den här varianten av bräkenpelargon är inte alldeles enkel att få tag på, men jag ska se till att få till sticklingar av den och lägga upp i pop up-shopen lite längre fram i vår!

Ha det gott!/Bodil